Någon har visst haft kul på balkongen idag när temperaturen bara ligger lite under nollan.

Någon har grävt och lekt och hoppat.

Och varje gång någon har rusat in för att värma tassarna hade denna någon fullt med snö i ansiktet...

Och har dragit in snö i pälsen i största allmänhet.

Det kan inte vara jag.

För jag tycker ju inte om snö?

Eller?...

En dag i januari förra året blev jag instängt i köket när jag var där och åt.

Eftersom det inte fanns något att krypa under i så la jag mig längst upp längst in på en hylla.

Det kändes lite skumt.

Inte kunde det väl vara ännu ett vereinärbesök på gång?

Efter ett tag kom det en främmande tvåbening och tittade på mig.

Hon log.

(Sen blev hon "överfallen" av min son som ville pussa henne och klättra på henne.)

Hon plockade upp en pinne - för att hålla sig på behörig avstånd - och närmade sig med den.

Min reaktion var som vanligt attack!

Jag bet och slog efter pinnen och fräste ordentligt.

Detta upprepade vi några gånger och varje gång blev min reaktion mindre.

Jag låg ju ändå uppe över hennes huvud.

Och jag är en smart katt.

Jag fattade att hon bara försökte provocera mig för att se min reaktion.

Då log hon igen.

Och sa att hon skulle komma tillbaka.

Och att det skulle bli bra.