...var livet hårt.

Naturen med sina årstider och alla faror för katter lärde jag mig tidigt.

Att gå hungrig.

Att frysa.

Att bli blött.

Att behöva vara rädd.

Sjukdomar.

Födelse och död.

Jag och min mamma och våra släktingar bodde ihop i en grupp.

Men jag har alltid varit en försiktig liten katt, lättskrämd och benägen att hamna sist i kön.

Vi var ett smart gäng och hade vi inte varit så hungriga så hade vi aldrig gått i fällan.

Men senhösten 2013, när jag var drygt ett halvt år gammal och redan högdräktig, fångades vi in.

Varken min mamma eller jag uppskattade det det minsta.

Vi ville inte vara inomhus med dessa läskiga tvåbeningar!

Mat i all ära, men säkerhet går före.

Så vi stack, båda två.

Själv valde jag att pressa ut mig genom en liten springa som ingen katt förväntas kunna ta sig igenom och som rev upp ett stort sår i min mage.

Men ut skulle jag!

Det slutade med att jag  - infångad igen - inte kunde ta hand om mina ungar och det var bara en som överlevde. Han blev uppfödd med flaska och han älskar människor och är världens gosigaste...

Själv befann jag mig i en mardröm av människohänder, klämburar och veterinärer.

Jag kämpade emot allt jag kunde, även om det var hopplöst.

Och jag blev ännu mer övertygad om att tvåbeningar är både dumma och farliga.

Jag hamnade i ett jourhem med många andra katter och även hundar och en sådan där förbaskad tvåbening, samma som fångat in mig och tagit mig till veterinären.

De andra katterna var lite taskiga mot mig.

Jag hade hamnat sist i kön igen.

Suck.

Vad jobbigt det är att berätta om sitt förflutna.

Måste ta en paus nu.

 

Björn

7 januari 2016 09:23

Det är både väldigt intressant och smärtsamt att läsa om vad du gått igenom tidigare i ditt liv lilla söta Mimmi.
Inte konstigt att du är en skyggis som behöver massor av tid och en förstående matte full av kärlek för att få det liv alla katter borde få ha.

 

Wikki

7 januari 2016 22:36

Tänk vad spinnande att få läsa din berättelse Mimmi!
TassKram Wikki

http://www.metrobloggen.se/wikipedia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mjau, jag har väntat i det längsta med den här uppdateringen. Jag hoppades på att jag skulle få bud på alla tio saker. Nu är det åtta av tio. Det är i alla fall bättre än igår. Men med tanke på att det var kattens dag idag så hade jag fakti...

Mjau, det är dags för en första uppdatering av buden. I alla fall de bud som har kommit in. För det verkar lite trögstartat. Jag hoppas att ni inte har spenderat alla pengar på Black Friday och köpt onödiga saker som inte gynnar hemlösa katte...

  Mjau, nu är det äntligen dags för julklappsmjauktionen.  Tyvärr fungerar det fortfarande inte med länken till Facebook och inte heller att läsa bloggen i en mobilanpassad version.  Så det blir lite krånglig men jag hoppas att alla som vill ka...

Mjau, de där små fjäderkotletter fortsätter med sina kamikaze-uppdrag här på balkongen och retar gallfeber på mig! Någon dag ska jag få tag i en, jag lovar. (In your dreams, säger Matte.) Idag försvann den sista snön och det är lite synd efte...

Mjau, att jag har lyckats snurra Matte kring min svansspets och få henne att göra det mesta jag önskar vet ni ju redan. Men Mattes favorit på katthemmet har också lyckats med det. Han brukar pussa och slicka på Mattes hand när han vill ha mer g...