Ni kanske undrar hur jag har klarat nyårsnatten?

Hur gick det med fyrverkerierna?

Jag kan rapportera att det gick rätt bra.

Det blev aldrig någon panik.

Eftersom grannen festade på hög volym låg jag en stor del av kvällen i Mattes säng och sov.

Runt halv elva, när grannen och sällskapet dragit iväg någon annanstans gick jag till Matte i vardagsrummet, det var väl dags för vår vanliga lekstund på kvällen?

Efter lite lek och bus lade jag mig i min fönstersäng.

När det smällde till ute tittade jag dit, mer intresserad än skrämd.

Men när det satte igång vid tolvslaget blev det lite mycket.

Jag hoppade ner och satt mitt i vardagsrummet och stirrade mot fönstret i några minuter.

Sen drog jag mig försiktigt tillbaka under soffbordet.

Lite avvaktande, men som sagt ingen panik alls.

Snarare skräckblandad förtjusning.

Det kan ju bero på att Matte hela tiden pratade lugnande med mig.

Jag gillar när hon gör det och jag blir lugn.

Hon var så lugn och obrydd så det smittade av sig på mig.

Och dessutom - om Matte säger att allt är lugnt, även om världen verkar explodera utanför fönstret, så kan det ju faktiskt inte vara så farligt, eller hur?

Vad är det som låter, Matte?

Ingenting?

Nähä, om du säger det , så...