Matte säger att hon har lite svårt att komma i julstämningen.

Hon vill ha snö.

Jag är mer tveksam när det gäller snö, men några söta små fjäderkotletter på balkongen skulle jag inte tacka nej till...

Matte säger att jag gör fina framsteg nu.

Men jag känner mig lite ambivalent.

Ena stunden eller dagen är det helt okej att komma nära Matte och att vara riktigt nyfiken.

Eller att låta henne klicka runt med telefonen framför min näsa för att ta fina bilder.  

Men nästa stunden eller dagen tycker jag att allt är lite läskigt.

Jag vill inte äta när Matte står i köket.

Jag springer iväg och jag är misstänksam.

Och jag går undan direkt när Matte vill fota.

Jag vet inte riktigt vad det beror på.

Visst tycker jag om Matte.

Och hon är ju väldigt snäll.

Men så sitter ju också min uppväxt i ryggmärgen som säger att tvåbeningar inte är att lita på.

Det känns som en innre kamp det där.

Ibland övervägar den ena sidan.

Och ibland den andra.

Det får vi väl leva med, Matte och jag.

Matte säger hur som helst att vi har gott om tid och att det inte är bråttom.

Nä men då kan jag ju lugnt sova lite på saken...

Ni kanske har lagt märke till att jag är förtjust i Mattes läppbalsam.

Den som står på nattduksbordet.

Jag har ju snabb-nosat på den en gång när Matte spontant höll fram den.

Och jag har fått leka med den och typ tassat bort den.

Men då var den stängt.

På senaste tiden har jag fått nosa på den när den var öppet!

Matte håller fram den ibland när hon ligger i sängen när hon precis har använd den och då kan jag liksom inte motstå.

Nästan varje gång har jag kommit fram för att nosa!

Fast den är så liten och Matte håller den i handen.

Den luktar så spännande...

Men igår kväll slickade jag på den - och det var mindre gott!

Blä, Matte, du lurade mig!

Jag fortsätter min framfart med att försöka inspektera Matte lite närmare medans hon sover.

Det går bra att smyga upp vid sidan av henne och närmar mig huvudet.

Jag har visserligen inte rört vid hennes ansikte än.

Men jag är på god väg.

Om någon vecka eller månad så...

Dessutom har jag börjat nosa på hennes ben eller fot när hon står och jag går förbi.

En liten snabbis så där.

Men jag känner mig väldigt vågad!

Häromdagen hade hon nya tofflor på sig.

De är mycket spännande!

Igår kväll nosade jag på den ena, och nosade, och det luktade så intressant att jag slickade lite på den också.

Men rätt vad det var kom jag på mig själv och sprang iväg.

Pust....

Jag höll ju på att glömma att det fanns en Matte-fot i tofflan!

Jaumijamsan!

Så kan det gå när man är en nyfiken katt...

Sista pelargonblomman för i år?

Den ser ju ut som en mini-amarylis...

Matte kör myspys med stearinljus och te och pepparkakor ikväll.

Jag väljer att bara titta på.

Stoppa pressarna!!! 

Matte och jag har precis delat soffan! 

Bara några minuter, men i alla fall. 

Jag låg i ena änden och så kom Matte och satte sig i den andra änden. Lite på kanten. 

OCH JAG LÅG KVAR! 

Nu börjar det bli julstämning här hemma...  

Det har varit en ansträngande dag det här.

Leka med min nya present.

Nosa på Mattes luciafigurer.

Busa och rusa runt i största allmänhet.

Så nu ska jag bara hänga och softa...  

Tydligen är det Lucia idag.

Vet inte helt säkert vad det handlar om.

Så mycket nytt i år!

Och Matte vägrar sjunga för mig då hon har så hemsk ont i halsen.

Hon fick i alla fall en mycket fin present idag, det är vi överens om. (Kommer från kattstallet)

Och jag kan säkert tassa ner dem inatt och kolla hållbarheten...

Själv fick jag den här:

Den har en pingla i huvudet så det blir nog kul att slänga runt den!