Det vackraste jag vet är att se dig när du sover.

(Ja, du är absolut finast när du sover, Matte!)

Här råder stilla frid, och jag glömmer både rum och tid.

(Ja, eller så somnar jag också...)

Du ligger här bredvid, och jag känner hur du andas.

(Nja, inte riktigt sååå nära.)

Att älskas utav dig är det vackraste för mig.

(Ja, definitivt Matte, det är underbart!

Eller när du plockar fram godispåsen.

Eller när du öppnar balkongdörren!!)

(En mjausig version av Mimmi efter Cecilia...)

Matte påstår att det vackraste och roligaste hon vet är när jag leker.

så här är hennes version till mig:

Det vackraste jag vet är att se dig när du leker.

Då råder spring och fart och det tycker jag är underbart.

Du ser så lycklig ut och jag vet ju att du är det.

Att titta jämnt på dig är det vackraste för mig.

Har ni också en egen version?

Men Rufus!

Vad gör du?

Får du göra så?

Vaddå  du bryr dig inte?

Men det är ju köksbordet!?

Jaha, så när matte är borta då dansar Rufus på bordet... 

Tänk vad vissa håller på!

Balkongen är verkligen bäst.

Jag älskar min balkong.

Har aldrig gjord minsta försök att rymma därifrån.

Är helt nöjd med att ligga på golvet eller sno Mattes stol.

Men har aldrig försökt att ta mig längre upp, inte ens upp på bordet.

Tycker att golvet är en trygg plats och om jag behöver gömma mig så är det under någonting.

Och nu har jag tagit det hela ett steg längre.

När jag blir rädd så brukar jag ju gömma mig under soffan.

Oavsett om det gäller dammsugaren eller främmande människor.

Detta är fortfarande min första reflex.

Men sen smyger jag ut till balkongen när ingen ser.

Dit kommer ingen dammsugare och inga hantverkare. Inte ens något besök.

Så när Matte letar efter mig så är det tomt under soffan.

Och jag ligger istället och känner mig trygg på balkongen.

Perfekt lösning.

Och jag har kommit på den alldeles själv!

Min älskade balkong.

Hit får bara Matte komma ibland.

Om hon är snäll.

Det är mitt rike i sol och skugga.

Med varma trätrall, vattenskål, flugor och fågelspaning.

Måtte det vara sommar för alltid!!!

Psssst....

Egentligen firade Matte och jag redan i natt.

Jag körde en säng-occupation igen.  

Vägrade lämna sängen när Matte kom och la sig.

Så då låg vi bredvid varandra - jag uppe på täcket och Mattes ben under täcket bredvid mig.

Det tyckte jag var ett utmärkt sätt att fira för en liten skyggis som trivs!

Och den här gången hann Matte somna så hon har ingen aning hur länge jag låg kvar...

Jag sover i alla fall flera timmar varje natt hos Matte i sovrummet just nu. Om än inte några längre stunder samtidigt som Matte i sängen. Fårskinnet bredvid sängen duger också fint.

Det är så skönt när hon är ledig, då anpasser jag mig och sover mer på natten och är mer vaken på dagen.

Då blir det mer lek och bus och godis på dagen.

Och så är jag tyst på natten.

Det gillar Matte också.

Tycker att hon ska vara hemma jämnt!

Hon får inte börja jobba nästa vecka igen, det tillåter jag inte.

Några tips på hur jag kan hindra henne?

Bita i stortån kanske?

Precis idag för 6 månader sen tog jag över Matte och hennes lägenhet.

Ett halvt år!

Helt otroligt hur mycket som har hänt sen dess!

Sen är det också mycket som inte har hänt ännu.

Men vi har inte bråttom.

Och jag är en katt med mycket integritet.

Det respekterar Matte.

I gengäld respekterar jag hennes skriv-, soff- och köksbord.

Och hennes krukväxter.

Ja, vi kommer rätt bra överens faktiskt.

(Matte och jag, inte krukväxterna och jag...)

Matte har lovad att vi ska fira med något gott ikväll.

Har för mig att hon nämnde något om räkor...?!

High-five för oss, Matte!

Vaddå?

Var bollen från leksakspaketet är?

Hur ska jag veta det?

Vaddå jag snodde den igår igen?

Det var ju igår!

Vaddå den är borta sedan dess?

Men det är väl inte mitt fel?

Du vet ju att jag älskar bollar!

Varför har du då bollar i min lägenhet som jag inte får leka med?

Så det är faktiskt ditt fel!

Vaddå du trodde att du hade lagt dem på ett säkert ställe?

När det gäller bollar och mig så finns det inga säkra ställen!

Jag känner doften av boll långväga!

Vaddå?

Men gud vad du tjatar...

Jag vet inte var bollen tagit vägen.

Vi lekte lite vild igår, bollen och jag...

Och om jag visste det skulle jag ändå inte avslöja det!

I alla fall inte för dig.

Du får väl fixa en ny boll till den som budade hem leksakspaketet.

Och gör det snabbt!

Så att jag kan sno den också...

Det är märkligt hur man vänjer sig vid prassel.

Jag har vant mig - i alla fall någorlunda - vid Mattes vänsterprassel med Rufus.

Även om denna vecka är värst när hon ska dit två gånger varje dag.

Det bara osar Rufus om henne...

Och jag har även vant mig med Mattes tidningsprassel på balkongen.

Hon envisas ju att läsa tidningen på balkongen när det är fint väder.

Men nu tittar jag inte ens åt hennes håll när hon bläddrar och har sig.

Tidningar är förresten rätt tråkiga.

De har ingen lekpotential alls...

Och så luktar de illa också!

Men när Matte prasslar i köket med något så blir jag allt som oftast nyfiken.

Skulle ju kunna vara något spännande eller gott?

Inte för att jag kan mutas med mat eller godis - min integritet går före!

Men man är ju väldigt nyfiken helt enkelt.

Jaha du Matte, prassla på du bara...

Jag fokusera hellre på fåglarna som prasslar i löven...

Igår kväll hämnades jag lite på Matte...

När hon äntligen kom hem från Rufus så hade jag plockat ur bollen och musen ur leksakspaketet för tredje gången (!) och tagit med mig bollen till hallen.

Började leka demonstrativt med den för att visa att jag minsann inte gilla varken att hon är borta eller att det finns undanstoppade leksaker som jag inte ska ha...

Dessutom blir Matte ju inte arg utan skrattar och säger att jag är en busunge.

Men det är nog bäst att den personen som budade hem paketet för över pengarna snarast...

Soffbordet däremot vågar jag mig inte på.

Där har Matte sagt bestämt nej en gång och det håller jag mig till.

Men det innebar ju en överraskning för Matte härom morgonen när hon hittade en av mina möss mitt på bordet. Den hade hamnad där under nattens hårda strider och då jag inte kom fram till den med tassen så var det kört.

Haha, hennes min var verkligen obetalbar...!

Nu ska jag funderar på nästa bus.

För utan bus är livet tråkigt!