Det är märkligt hur man vänjer sig vid prassel.

Jag har vant mig - i alla fall någorlunda - vid Mattes vänsterprassel med Rufus.

Även om denna vecka är värst när hon ska dit två gånger varje dag.

Det bara osar Rufus om henne...

Och jag har även vant mig med Mattes tidningsprassel på balkongen.

Hon envisas ju att läsa tidningen på balkongen när det är fint väder.

Men nu tittar jag inte ens åt hennes håll när hon bläddrar och har sig.

Tidningar är förresten rätt tråkiga.

De har ingen lekpotential alls...

Och så luktar de illa också!

Men när Matte prasslar i köket med något så blir jag allt som oftast nyfiken.

Skulle ju kunna vara något spännande eller gott?

Inte för att jag kan mutas med mat eller godis - min integritet går före!

Men man är ju väldigt nyfiken helt enkelt.

Jaha du Matte, prassla på du bara...

Jag fokusera hellre på fåglarna som prasslar i löven...

Igår kväll hämnades jag lite på Matte...

När hon äntligen kom hem från Rufus så hade jag plockat ur bollen och musen ur leksakspaketet för tredje gången (!) och tagit med mig bollen till hallen.

Började leka demonstrativt med den för att visa att jag minsann inte gilla varken att hon är borta eller att det finns undanstoppade leksaker som jag inte ska ha...

Dessutom blir Matte ju inte arg utan skrattar och säger att jag är en busunge.

Men det är nog bäst att den personen som budade hem paketet för över pengarna snarast...

Soffbordet däremot vågar jag mig inte på.

Där har Matte sagt bestämt nej en gång och det håller jag mig till.

Men det innebar ju en överraskning för Matte härom morgonen när hon hittade en av mina möss mitt på bordet. Den hade hamnad där under nattens hårda strider och då jag inte kom fram till den med tassen så var det kört.

Haha, hennes min var verkligen obetalbar...!

Nu ska jag funderar på nästa bus.

För utan bus är livet tråkigt!