Jag tror inte att jag visat er mitt regnskydd än.

Har fått ett lite bättre tak över mitt spaningsställe nämligen!

Det är fällbordet som hänger på balkongräcket som Matte har fällt upp.

Det betyder att jag kan sitta hyfsat torr en längre stund.

Kul att titta på världen i regnet.

Tvåbeningarna beter sig annorlunda då som om vattnet var farligt.

Hundarna verkar inte så förtjusta heller.

Och det brukar skvätta ordentligt om bilarna.    

Men om jag springer för många gånger in och ut så blir det blött där också.

Och blöta tassar är ju inte sååå kul i längden heller.

Efter någon timme brukar jag få nog och slicker varsamt bort allt vatten ur pälsen för att sen ligga och sova på något mjukt resten av dagen...

Men om jag ska jämföra idag och igår så vet jag inte riktigt om det är värre med hällregn eller med för höga temperaturer.

Båda delarna gör balkonglivet lite jobbigt.

Kan vi inte få lite lagom väder för omväxlingens skull?

Idag försökte jag mig på en mjukare väckning av Matte.

Och det funkade lika väl.

När jag hade hoppat upp på sängen synade jag läget.

Matte låg på sidan idag med ena benet utanför täcket.

Det förstörde möjligheten att undersöka handen igen.

Så jag balanserade upp för det benet som låg under täcket.

Tog en sväng bakom Mattes rygg genom att trycka mig ordentligt mot den.

Och sen spatserade jag nerför igen.

Strax därefter gick Matte upp!

Det är ju så härligt svalt ute på morgonen och på kvällen.

I det här vädret vill inte ens jag vara på balkongen mitt på dagen!

Även om jag brukar utnyttja den tills varenda skugga har försvunnit...

Jaha ja Matte, nu tycker jag att det är dags för frukost!

Kom igen!

Inte tänkte du gå och lägga dig en gång till?

Förresten glömde jag att visa er min senaste pryl!

En vattenfontän!

Först var jag mycket skeptisk.

Vad i hela fridens namn var detta?

Dricka från en maskin som låter lite?

Nä, skulle inte tro det!

Men jag är ju nyfiken av mig.

Så jag kunde ju bara inte låta bli den.

Svårt att säga hur mycket jag dricker ur den.

Men leker gör jag med den.

Som alla gör nu när det är så varmt.

Men nä Matte, jag gör det inte på beställning!

Glöm det.

Och ta för all del inte bort min vanliga vattenskål för det!

Men du får gärna lägga isbitar i mitt vatten ännu oftare.

De är också kul!

Och de smälter ju så fort.

Vaddå de ska bara kyla ner vattnet och inte är en leksak?

Jag leker väl med vad jag vill!

Och det är ändå min vattenskål...

Försökte väcka Matte klockan 5:30 med lite jamandet.

Det funkade inte.

Funderade mycket noga i en en halvtimme och bestämde mig för en liten kupp.

Upp på sängen och smyger fram till sovande Matte.

Ena armen låg lite på sidan utsträckt på lakanet.

Matte sover djup.

Närmar mig handen.

Vågar jag?

Hm...

Inte helt med nosen.

Men när jag är tveksam tar jag alltid till tassen.

Alltså fram med tassen med klorna i halvläge.

Slår lite lätt på Mattes lillfinger.

Inte så att det gör ont.

Bara så att det märks tydligt.

Och det funkar!

Matte vaknar!

Hon tittar helt förvånad på mig.

Jag står kvar i sängen för att bekräfta - det var jag! Du drömde inte!

Hon blir glad.

Jag med.

Kliver runt på hennes ben så hon inte ska somna om.

Till slut går hon upp.

Fixar min frukost och öppnar balkongdörren.

Ha! Jag lyckades!

Vad bra jag är!

Nu ska jag njuta lite innan det blir för varmt där ute.

Hej min älskade balkong!

Nu är jag tillbaka!

Eller ja, jag har ju varit här hela tiden.

Det var Matte som var borta för mycket för att tjäna ihop för (katt-)maten.

Hon har jagat runt på jobbet alla vakna timmarna medan jag har legat här och drömt om balkongen.

Måste finnas massor med möss på Mattes jobb om hon jagar runt så...

Men nu har hon så ont i fötterna att hon vägrar att gå ett enda steg till.

Helt okej med mig.

Om du bara hämta lite godis först, Matte!

Sen lovar jag att vänta en hel timme innan jag börjar prata om kvällens lekstund...

Och ja, du vet ju att mitt lek-jamandet är mycket mjuk och snäll.

Och du brukar inte kunna stå emot det...

Tasspussar till alla mina fina vänner!

Som ni kanske lagt märke till råder det lite bloggpaus här.

Detta på grund av sorg.

Inte för att jag är sorgsen.

Men Matte är väldigt ledsen och vägrar hjälpa mig att blogga.

Hon är ledsen att Ella var tvungen att flytta tillbaka.

Och som vanligt är allting mitt fel!?!

Jag ville ju bara ha min Matte för mig själv!

Är det verkligen för mycket begärd?

Matte påstår att jag blev ett aggressivt monster som gav sig på stackars lilla Ella igen och igen så att de vita hårtussarna rök runt.

Och oj, vad Ella skrek...

Men Ella kuppade ju in sig på en gång och tog helt över min Matte.

Hon satt i Mattes knä och gosade för fullt.

Hon gick runt och ville hälsa snällt på mig gång på gång, som om hon var helt oskyldig.

Och hon gillade mina leksaker.

Nä, det blev bara för mycket!

Jag var tvungen att handla!

Men jag minns tiden bara lite suddig.

Tydligen ville jag varken äta eller leka eller gå ut på balkongen.

Jag blev som besatt av att fördriva den där vita fluffiga pälsbollen.

Var tvungen att hålla koll på henne jämnt och morra, hacka tänder och yla för fullt när jag inte kom åt henne.

Dessutom skrek Matte flera gånger åt mig och sjasade bort mig!

Det har hon aldrig gjord tidigare i vår relation.

Visserligen har jag heller aldrig varit arg eller aggressiv tidigare.

Men ja, det slutade med att vi alla tre mådde mycket dåligt.

Så dåligt att Matte och Ella försvann utan att säga hejdå.

Och till slut kom Matte hem med en tom transportbur.

Ja, jag undersökte den noga förstås.  

Och sen började jag slappna av. 

Visa Matte min uppskattning.

Men Matte visar ingen uppskattning tillbaka.

Hon låter lite konstigt på rösten.

Är lite kort i tonen.

Fast jag lekt jättemycket och skojat och pratat med henne.

Fast jag la en av mina möss brevid hennes säng när hon borstade tänderna.

Fast jag visade henne hur man håller en mus i luften så länge som bara möjligt.

Jag får nog jobba vidare på det.

Jag vet ju att jag är hennes älskling nummer ett och hon kommer säkert snart ihåg det...