Fjäderkotletterna alltså.

De är alldeles för många!

Och de är överallt runt omkring balkongen.

De ber liksom om att bli fångade!

Igår hängde Matte och jag tillsammans på balkongen ett tag.

Naturligtvis hade jag full koll som vanligt.

  Det är verkligen ett heltids-jobb här ute.

Men till slut bröt jag ihop och skrek  jag vill ha lördagsgodis nu! Ge mig en fjäderkotlett!!!

Det gjorde Matte naturligtvis inte.

Hon tyckte att jag överreagerade...

Men så gick hon in.

Och då passade jag på att hota alla fåglar ordentligt...

Kom ner nu, annars kommer jag upp!!!

Sen minns jag inte exakt.

Men jag antar att en sparv blev så chockad att han ramlade helt sonika ner...

I alla fall kom han för nära och jag tog sats och BINGO!

Där hade jag min första fjäderkotlett!

Rusade in till Matte med den mellan tänderna.

Men hon blev inte alls glad utan snarare lite stött.

Inga lik under min soffa, tack! 

Men den var ju inte död. Den var högst levande!

Flaxade runt under soffan som världens bästa leksak.

Men Matte distraherade mig och vips - då rymde min fjäderkotlett och susade runt, runt i vardagsrummet.

Så där stod både Matte och jag och stirrade upp med blandade - och mycket olika - känslor.

Sen lyckades fågeln hitta balkongdörren, men fastnade i myggnätet!

Matte och jag rusade dit.

Jag lyckades få in en tass innan Matte släppte ut den.

Dumma Matte!

Jag sprang efter och fick tag i den men då smet den genom nätet neråt och försvann.

Suck.

Min fina lördags-fjäderkotlett!

Matte är en sådan glädjedödare!

Istället för att vara glad att jag för en gångs skull hade fixat maten själv...

Sååå orättvist!

Jag som hade väntat på det här sedan min första balkongvistelse.

Som jag hade spanad.

Och lurad.

Och härmad.

Men men...

Hur säger man?

Om du mister en står dig tusen åter.

Så sant!

Jag får säkert snart tag i nästa!...

Häromdagen hjälpte min Matte Rufus matte att montera ett nytt fint klösträd.

(Hon smög sig bort när jag låg och sov!)

Hans gamla klösmöbel såg ut som en liten risbuske.

Fattar inte alls vad han har gjort med den...

Naturligtvis var Rufus med och hjälpte till att bygga.

När det var klart hoppade han direkt upp och började klösa för fullt.

Vi får väl se hur lång tid det tar innan denna blir risbuske...

Men vet ni vad han tyckte var trevligast? Inte den mjuka bädden längst upp - utan detta:

Jaja, hankatter alltså...

Förstår mig inte på dem!

Men ja, jag har gett upp när det gäller Rufus och min Matte.

Jag har insett att jag inte kan påverka deras förhållande.

Oavsett vad jag jamar och morrar så tycker dessa två för mycket om varandra.

Tydligen ställer Rufus upp sig på bakbenen för att buffa Matte i huvudet.

Och en tungkyss på näsan fick hon också...

Mjau mjau mjau, jag vill inte höra allt!

Jag får grava mustasch-ryckningar av det där!

Men det är i alla fall mig hon bor ihop med!

Och det är bara jag som får sova i hennes säng...

Det du, dumma dig!