Direktlänk till inlägg 8 juni 2015
Jag har fått frågan om att bli adopterad och blev lite chockad.
Visserligen kommer jag och Matte inte alltid perfekt överens.
Men flytta???
Nej tack!
Håller ju på att vänja mig med Matte, det är tillräckligt jobbigt. Och kommer ta ett bra tag till...
Visserligen blir jag lite smickrad.
Kan ju förstå att ni tycker att jag är så söt och fin och, ehem, charmig.
Men kära kattvänner - ytan är ju inte allt, eller hur?
Jag vill ju även bli uppskattad för mina innre värden...
Behöver känna mig älskad för den lilla rädda kissen jag är.
Som utvecklas två steg fram och 1,5 steg tillbaka.
Som den lilla skyggis som absolut inte vill bli klappad.
Som den lilla busungen som vill gräva ut alla krukväxter.
Och som hela tiden behöver nya bollar.
Som den finsmakare som accepterar Orijens torrfoder men vägrar annan blötmat en Icas egen.
Som den lilla latmasken som har annekterad soffan.
Som den pratkvarn jag kan vara i tid och otid...
Ja, listan kan göras lång.
Och det finns bara en enda som uppfyller mina krav och älskar mig helt villkorslöst: min Matte!
Så tack för att du tyckte att jag hade fin päls och vackra ögon.
Men jag tänker inte flytta!
Matte..... jag.... ehem.... tycker om dig......
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | |||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 |
||||||||
|