Måste berätta för er om mitt senaste framsteg.

Jag säger "hejdå" till Matte och "välkommen hem".

Fast ibland säger jag kanske "ska du gå nu igen" och "äntligen, det var dags"!

Tolkningsläget är fritt beroende på situation...

Hälsandet är nämligen helt ordlös från min sida och sker bara genom blickar.

Eftersom jag är en uppmärksam katt så lägger jag ju märke till när Matte är på väg ut och då kommer jag ut i hallen och iaktar att Matte klär på sig, släcker lampan, låser upp och går ut.

Under tiden brukar hon försäkrar mig om att hon snart kommer hem igen.

Snart och snart, det är ett märkligt begrepp tvåbeningarna har.

Det kan vara hur kort eller hur långt som helst tydligen!

Sen låser hon både över- och underlås så ingen kan komma och ta mig!

När hon sen äntligen kommer hem igen så sitter jag oftast redan i hallen för att ta emot henne.

Lätt att vara beredd när jag hör att hon låser upp dörren.

Men häromdagen kom hon hem mitt på eftermiddagen när jag låg och sov.

Då fick jag ju bråttom att skynda mig dit när hon ropade att hon var hemma igen!

Som kompensation fick hon en liten frambens-strech-hälsning mindre än en meter ifrån sig.

Sen kan det var lite spännande när Matte kommer hem också.

Hon kan ha konstiga kassar med sig som jag fööööörsiiiiiktigt nosar på med halsen sträckt så långt det bara går. Måste ju undersöka om det kan finnas kattmat eller godis till mig där i!

Men medans Matte är på jobbet är det bäst att fördriva tiden med att sova!