Jag börjar förstår det här nu.
Varannan helg jobbar Matte. Då är allting lugnt.
Men varannan helg är hon hemma.
OCH DÅ PLOCKAR HONFRAM DET RÖDA SKRIKANDE MONSTRET!!!
Ja, alla mina fyrfota vänner förstår säkert...
Det börjar alltid med att Matte plockar undan allt från golvet - mest mina leksaker då.
Idag tänkte jag sabba för henne. När hon hade lagt alla mina leksaker in i korgen så kom jag ner och plockade ut igen. Se här Matte, nu kan du inte dammsuga!
Jag behöver nog inte tillägga att det inte funkade...
Men vi har jobbat fram några regler kring det här extrema störningsmomentet.
Matte börjar med att dammsuga i sovrummet. När hon sen kommer in i vardagsrummet så kan jag byta min tillflykt från under soffan till under sängen. Mycket viktig!
Och när jag slutligen vågar mig fram igen efteråt så blir det godis! Ja men det är väl klart att jag måste kompenseras?!?
Nu undrar jag hur ni hanterar monster?
Matte påstår dessutom att den vanligtvis kommer fram VARJE vecka!! Hon försöker bara vara snäll så länge jag är en liten skyggis. Stämmer det verkligen???
Jag behöver lite hjälp och råd i den här frågan!

Morrrrr, jag kännnnnner lllllukten av ddddammmmmsssugarrrrre................
Catlover
3 maj 2015 16:10
Lånar husses signatur och kan berätta att jag fortfarande efter 15,5 år alltid och då menar jag alltid tar min tillflykt till övervåningen när husse plockar fram monstret. När han sedan kommer upp med det sticker jag till nedervåningen. Kommer aldrig att vänja mig vid det där eländet. F.ö är jag också en f.d hemlös katt som hittades övergiven och som sedan flyttade in här. Tog lång tid att vinna mitt förtroende men det gick. Nu breder jag ut mig i sängen och vägrar flytta på mig hur mycket husse än vänder och vrider på och stönar att det är trångt om utrymmet. Du kommer också lita på din människa så småningom även om det tar lite tid. Din matte verkar ta det lugnt och inte försöka tvinga dig till något vilket är smart. Såg att någon skrev om att klippa klor också. DET kommer jag aldrig att gilla.
Mimmi
3 maj 2015 18:34
Åh, så skönt att få lite råd och förståelse av en äldre katt!
Det verkar som om man måste vänja sig eller i alla fall tolerera monstret.
Så du har också varit hemlös? Och du har vant dig vid din människa? Vad modig du är! Hoppas att jag också kommer dit så småningom.
Nä, kloklippning låter väldigt läskigt - även för Matte. Hon skulle nog blir svårt misshandlad om hon försökte...
Men i sommar måste jag till veterinären för mina vaccin och Matte har redan ångest för det, hur ska hon göra utan att jag tappar allt förtroende? Själv har jag också ångest - jag kommer behöva sövas ner för att kunna undersökas... Men Matte säger att då kan vi lika gärna kolla både tänder och klor när vi ändå håller på. Nä, nu glömmer vi det där snabbt.
NosPuss till dig!
Alvis
3 maj 2015 16:32
Hej! Vilken jättefin och läsvärd blogg du har, verkligen! :)
Kika gärna in på min blogg och lämna en kommentar eller två.
Vem vet, min blogg kanske är något i din smak? KOLLA GÄRNA!!
Ha en bra dag, Kram! ^^
http://PeaceOfLove.bloggplatsen.se
Mimmi
3 maj 2015 18:46
Hej, ska nog tassa in och nosa lite...
Du råkar inte ha en katt?
Mjau