Både Matte och jag jobbar på det där med närhet. 

Men vi gör det på olika sätt. 

Matte tycker till exempel att om jag ska få en bit skinka när hon fixar eller äter frukost så ska den bara ätas strax intill henne. Men då står eller sitter hon helt stilla under tiden också. Och ja, ibland eller oftast gör jag det. Men ibland inte. Jag har ju faktisk mitt eget huvud och måste bestämma själv! 

Och ibland leker Matte med mina leksaker och det är också kul och spännande, men det betyder inte att jag automatiskt leker med. Ibland vill jag bara titta och sen leka själv med det när hon har slutat. Men ibland leker jag faktiskt tillsammans med Matte. Om jag känner för det. 

Sen leker vi förstås varje kväll med laserpekaren innan Matte ska sova. Det kräver jag. Och om Matte dröjer kan jag säga till också! 

Det knepiga med att leka med Matte är ju att jag ibland råkar komma alldeles nära Matte då, att vi nästan nuddar vid varandra. Då kommer jag ibland av mig och blir skrämt. 

Men å andra sidan har Matte aldrig försökt att ta tag i mig och det brukar inte hända nånting även om jag kommer väldigt nära. Så jag kanske kan göra det lite oftare? 

Då är det lite lättare att närma sig Matte när hon sover. Då blunder hon och ligger still, så det känns ju rätt ofarligt. Även om hon blir förvånad när hon vaknar och jag står på bakbenen vid hennes säng och tittar på henne. 

Men inatt tog jag ut svängarna lite mer! 

Jag hoppade upp på sängen mycket tidigt i morse och när hon fortsatte sova så undersökte jag täcket och upptäckte hennes ben därunder. Och eftersom jag ju är nyfiken så påbörjade jag en liten balansgång på ena benet och uppåt. Matte hade händerna ovanför täcket ganska nära huvudet och egentligen var jag på väg dit för att nosa lite på dem. Men när jag var ganska nära så blinkade Matte lite med ögonen och det gjorde mig lite osäkert. Så jag bestämde mig för att skjuta upp nosandet på framtiden och gick tillbaka och lade mig bredvid Mattes ben istället. Det funkade ju också. I alla fall tills Matte fick för sig att röra sig lite i sängen. Då ville jag inte vara med längre. Nån måtta på närhet får det ju ändå vara! 

Men visst var jag modig?!!