Ja och visst blev det film. 

Men först blev det faktiskt skräckfilm - också kallad dammsugning...

Jag antar att ni vet vad jag menar? Panik i kvadrat och förföljelsemani. Den kan ju ge sig på mig vilken moment som helst! Morr!          

Och den efterföljande indignationen där jag befinner mig i självvald exil under soffan...   

Matte tyckte att jag kunde ha hållit mig uppe på mitt klösträd under tiden. Men det går ju inte. Där uppe SYNS jag ju! Livsfarligt! Nej, min överlevnads-sensor säger mig att ta skydd under soffan redan innan Matte ens har tryckt igång dammsugarmonstret. Jag har ett sjätte sinne för när hon bara tänker på dammsugning...   

Matte hade dessutom plockat undan de flesta av mina leksaker i en skokartong. 

Och jag skulle packa upp själv! Det var något nytt. Och inte så enkelt. Ganska jobbigt faktiskt! 

Men sen tog vi en liten återhämtnings- och försoningstupplur på var sin sida av sängen och nu är allt bra igen!   

Lite yoga-stretch på hög nivå i dubbel bemärkelse... 

Och vad hittar ni på? 

Jag hoppas på lite lördagsbio senare. 

Och Matte - jag vill titta på fågelfilm! Inte fiskar, de är för tysta! Hör du?!? 

Jag vill ha krax och flax! 

Mjau på det!

Ni undrar kanske hur Matte och jag kommunicerar? 

Det fungerar rätt bra faktiskt. Vi pratar rätt mycket med varandra.

Jag är ju en pratglad katt! 

Matte har olika tonlägen när hon pratar kärleksfull, lekfull eller lugnande och det har jag naturligtvis också när jag pratar frågande, bekräftande, förnärmad eller lite uttråkad.

Ibland kommer jag till och med när Matte ropar på mig. Men bara om det handlar om mat/godis/lek. Och bara om jag känner för det.  

Och vissa saker har blivit så självklara att man oftast slipper prata om det. Då behöver vi bara titta på varandra och förstår precis vad den andre vill. Mycket praktisk! 

På morgonen följer jag efter Matte in i köket och då vet hon att jag vill ha lite mjukmat. Men bara lite.  

När Matte kokar upp tevatten så vet jag att hon ska äta frukost och att det finns goda chanser att tigga lite skinka. Då sätter jag mig nära henne och tittar med stora ögon. Det vet hon. Och jag vet att skinkan måste intas direkt vid Mattes stol, där finns inget diskussionsutrymme. 

Om jag följer med Matte till badrummet så vet hon att jag vill komma in och det får jag för det mesta - men då måste jag ta mig förbi Mattes fötter jättenära, annars är det svårt att komma in. Och Matte sitter eller står helt still då. 

När Matte kommer för nära mig eller rör sig för fort så markerar jag med ett litet kärvt, mörkt "Meo" innan jag drar mig undan. Och då brukar Matte säga: nä men ääääälskliiing....! Det här är stående repliker här hemma. 

På kvällen brukar jag använda min låda ordentligt och då vill jag ju ha den tömt därefter (se tidigare inlägg). Förr har jag då gjort det tydligt med ljusa, frågande "Mjau" och Matte har - när hon fattat galoppen efter någon vecka - svarat med: jag vet, jag gör det alldeles strax. Och jag förstod det och var lugn. Vi förstår varandra exakt ibland. Nuförtiden pratar vi inte ens om det längre. Vi vet ändå. Och Matte rengör alltid lådan innan hon ska sova. Det kallar jag för lyckat uppfostran! (Matte kallar det konstigt nog också för lyckat uppfostran - hon tror att hon har fått mig att gå på lådan på kvällen för att hon brukar rengöra den då...)

Matte påverkar mig mycket med sin röst och oftast vet hon hur hon ska prata för att jag ska förstå henne. 

Frågade du om jag ville ha godis? Vad? Jag kommer på momangen! Jag är på väg!!!

Men jag är ändå en katt och om jag inte vill lyssna på henne så låtsas jag att det regnar...

Hehe, jag måste ju ändå göra tydligt ibland att det är jag som bestämmer här hemma! 

Här ligger jag och filosofera...................................... 

Jag filosoferar över viktiga saker... 

Jag är en stooooor tänkare...............................

Jag funderar över stooooora saker...

Livsviktiga saker.......

..................................................
..........................................

..................................................
.....................

.....................................

Vad jag kom fram till? 

Jaaaaaaaa.............

Livet är i stort sett ändå rätt härligt.....!!...............

Något roligt som Matte har är tidningen. 

Den kommer samma tid varje morgon och jag håller noga koll på den. 

Jag sätter mig i god tid på min utsiktsplats vid köksfönstret och spanar ner för gatan. Efter ett tag kommer en bil rullandes. Den stannar hela tiden och tidningsbudet hoppar in och ut, tar en hög med tidningar och försvinner in i en port ett tag, kommer tillbaka. Jag älskar när det händer något på gatan! Om en hund skäller till exempel, så avbryter jag allt för att hoppa upp och spana ut. 

Till slut stannar bilen i höjd med vår huslänga och budet kommer och öppnar porten. Då är det dags för nästa steg. Jag hoppar ner och springer mot ytterdörren. I trapphuset hörs steg och en duns då och då. Till slut har han kommit ända upp till oss. Brevinkastet öppnas och tidningen ramlar in. Ojojoj hejhej! Både kul och lite läskigt!

När tidningen har legat still en stund går jag fram och nos-läser den. Bästa sättet att läsa en tidning! Och fort går det. Matte kan inte nos-läsa så för henne tar det mycket längre tid. 

PS: Matte tycker att jag lika gärna kunde ta och apportera tidningen till henne i sängen eller till köksbordet, när jag ändå bevakar den så noga. 

Det tycker inte jag. 

Det är en av Mattes konstiga idéer bara.  

Det är så väldigt tråkigt nu igen för Matte är sjuk igen. 

Visserligen kan jag sysselsätta mig själv fint med mina leksaker och helt crazy racing genom lägenheten, men det är ändå lite trist när Matte ligger helt utslagen och inte orkar nånting. 

Så vad gör man då? Man busar till det lite extra förstås! 

I natt till exempel klättrade jag längst upp i klösträdet, ända upp till taket där Matte hade klämt en bit gummi mellan klösträd och tak så att trädet absolut inte skulle kunna röra sig en millimeter. 

Och så pillade jag fram gummibiten som visade sig vara en sönderklippt ballong och vips - hade jag en ny leksak! Jippi! 

Men Matte kom förstås på mig på morgonen. 

Oj, hoppsan! 

Matte säger att det inte alls är en leksak. 

Hon kan vara sträng ibland, Matte. 

Häromdagen när jag skulle busa med henne så tog hon det också helt fel. 

Jag ställde mig på bakbenen vid soffbordet och plockade ner något. Hon suckade. Sen skulle jag tugga lite på påskliljan som stod där och då var det plötsligen slut på roligt och Matte sa NEJ! Jag gjorde två försök till med samma resultat och då var det ju bara att ge sig och lägga sig under soffbordet och sura en stund. Läskigt vad Matte kan styra med rösten. Men vanligtvis brukar hon ju lugna mig och vara snäll. 

Jaha, så efter två månader ihop har vi då kommit fram till saker som jag INTE får göra. Hmmm..... Tråååkigt... 

Ni undrar kanske hur Matte visste vad jag hade gjort? 

TADA!: The Evidence Of Crime...!

...så har jag fått brev av hankatten Saffran! Och då måste jag ju svara. 

Hej Saffran! 

Vad kul det låter att bo tillsammans med sina syskon. Själv har jag tappat bort min familj och Matte har nästan ingen familj kvar heller så nu är vi en egen liten familj. Sen exakt åtta veckor. 

Och jag har bloggat sedan fem veckor. Eftersom det är både spännande och läskigt att ha en ny familj så känns det rätt skönt att prata av sig här ibland. 

Men jag läste att ni gosar med eran matte. Hur vågar ni? Och hur gör man? Jag är ju lite nyfiken på närkontakt men blir alltid lite rädd när det kommer till kritan. 

Jag tycker att det är väldigt spännande hur andra katter gör och lever och vad de upplever. 

Hoppas att jag får kontakt med fler katter härinne som har lite tips till mig!

Hälsar till Vanilj och Lakrits och eran matte! 

Glad Påsk

önskar Mimmi

Jag och Matte önskar GLAD PÅSK till alla andra tröttisar där ute!...

Nu tar vi en tupplur - eller är det hönslur eller påskharelur nu? 

Jag ska i alla fall lura på fjädervippan senare när jag sovit klart! 

Och Matte - det är bara för att det är påsk som du fick vifta med mobilen så här nära mig! Och för att jag fick en uppdragbar mus i morse...  Kom ihåg det!