Som ni kanske har lagt märke till så blir det inte så många foton på bloggen just nu. 

Det beror dels på att Mattes mobilkamera inte är särskild bra - och hon säger att det inte blir varken ny kamera eller ny mobil, hon prioriterar att köpa nyttigt kattmat och leksaker till mig. Det tycker jag förstås är en trevlig inställning. 

Men sen vill Matte inte stressa mig heller. Hon har tagit några kort på mig den senaste veckan men de blir ofta lite suddiga då hon inte vill gå för nära utan försöka zooma in mig. Dessutom blir jag lätt lite stelt framför kameran, jag faller liksom jämt in i samma pose då - lite på min vakt - och det blir ju inte så roligt i längden. 

Sen har Matte inte ens försökt att fota mig när jag leker. Hon vill inte störa mig då och tycker att det är så kul att jag leker så mycket nu att hon bara vill njuta av att titta på när hon får. (Apropå lek - jag måste berätta om alla mina roliga leksaker snart.) 

Och när jag sover så respekterar hon det också, speciellt då jag nästan aldrig längre gömmer mig under soffan. (Det var ju ganska trångt där nere, ärligt talat.) Nuförtiden gillar jag att ligga under soffbordet, där ligger det en matta och dessutom har jag väldigt bra koll på allting. Och på eftermiddagarna och kvällarna är det mysigt att sova i soffan, jag har ett favvoställe som jag kan visa er - utan mig då förstås... 

Men jag gillar även att sitta i köket på min utsiktsplats som Matte har fixat till mig. Där kan jag sitta så snart det börjar ljusna och kolla på allt som händer på gatan. Otroligt spännande.

Matte säger att det syns för det finns en massa små nosavtryck på rutan tydligen. Jamen hur ska jag annars kunna spana ordentligt??

Ni undrar kanske varför det ligger så konstiga vita logg på blomkrukorna? Ja, det var så att Matte inte riktigt gillade när jag krafsade runt i dem. Först la hon dit citrusskal för det ska katter tydligen inte gilla. Men det visste ju inte jag om... (Ursäkta bildningsluckan!) Jag tyckte bara att det blev ännu roligare! Så då skaffade Matte papptallrikar. Och ja okej,  jag vill ju inte bråka med Matte i onödan så det går bra nu. Jag är ju faktiskt rätt resonlig av mig. Jag har inte ens försökt att kasta ner en kruka en enda gång!